jag vet…

jag vet men ändå måste jag fråga…
mina ord fastnar i tanken, tror jag pratar men hör ingenting…
vet precis vad jag ska säga men varför blir jag så osäker?

jag hör dina ord men det är som om dom inte tränger in…
jag vill veta det jag egentligen alla redan vet!

_______________________________________________

Onsdag!
jobb idag, skönt!
hade blivit en lång ensam dag annars…
på fredag blir det tomt här så då ska jag hem till flickrummet i hunnamåla, ska faktiskt bli mysigt!! emeli är hemma, emma kommer imon, sara till helgen, även fia ska fira jul i gäddan så vi blir ett bra gäng som ska härja runt i julhelgen… nej jag har inte glömt dig emelie, räknar dig som självklar!!
 uppvärmning nu alla redan till helgen?? =)

julafton om en vecka och jag har inte köpt EN ENDA julklapp…
suck!!

…föresten funderade häromdagen på nyår!
överskattat…
men något måste man ju göra eller!?

nehe…
om jag skulle ruska upp mig lite, lite nedstämd men vet inte riktigt varför…

 

väntar… / s

saknar…

 

försöker fånga känslorna som far runt i rummet men jag får inte tag på en enda…
allt jag rör vid stutsar bara längre och längre ifrån mig!

 

känner frustration…
känner mig maktlös…

det tar ett tag innan jag kommer på mig själv…
jag känner ju!?

jag står mitt i rummet och jagar känslor som jag alla redan är fylld med…

 

saknar… / s

tungt…

jag kan inte få mig själv att försvinna, gå upp i rök, trots att jag verkligen försöker…
jag kan inte vara alla till lags fastän jag gör mitt yttersta!

de går inte va på två ställen samtidigt, det går inte!!

lite förståelse tack! för att de inte alltid blir som de skulle vatt…
för att de inte slutade som det började!
för att valen som görs kanske känns felaktiga…
jag försöker!!

de finns ingen bra medicin men att sura gör ingenting bättre…
vi gör alla så gott de går!
och dom som man håller närmast tänker förhoppningsvis efter och inser ganska snabbt hur onödigt ens tanken är på att lägga ner tid att va bittra på varandra…
glöm aldrig bort att om man inte alla redan varit i ombytta roller kommer man hamna där!!
TRO MIG!!

gör det inte mer invecklat än va det redan är…

 

tung söndagskväll / s

komplicera mera…!

hur hade det vatt om allt hade varit bra!?

alla hade fått som dom velat, tagit det man önskat, sagt det som skulle sägas,
gett det som ville has…
kysst den som ville bli kysst, skitit i den som inte brydde sig…
va lätt allt hade varit om inget va komplicerat, allt blev bara rätt…

inga missförstånd, inga bråk, inga tjabb…
ingen ångest!
inga långa kalla vakna nätter, bara värme!
inga lögner bara snälla vackra sanningar…

hur hade det varit??

ingen idè att gubbla på det, för det är väl just det livet går ut på…
hur skulle det varit om allt va lätt!?
nej jag säger…

komplicera - men inte mera…!

 

det löser sig!! / s

höstdeppar…

inte mycket gjort igår…
idag vakna jag när väckaklockan ringde 06.15 men insåg att jag va tvungen att stanna hemma idag med, måste bli riktigt frisk! min arm spökar oxå lite sen matchen, gör ont när jag lyfter så det är ju inte heller så speciellt bra, klen jag är men jag få försöka bita ihop!! är ledig imon men ska se om jag kan byta till mig ett pass…

så nu sitter jag i soffan med filten runt mig och funderar va jag ska göra med hela eftermiddan!?
ska nog hålla mig inne, det är kallt och ruggigt ute, riktigt höstväder…
ligger nog bra här nerbäddad…

nu öser det ner ute igen, regndropparna slår mot fönstret i taket men har ändå svårt att njuta av det knastrande ljudet…

fan!!!
varför blir det såhär!?
skicka hem mig jag är ju SÄMST!!
på något sätt lyckas jag alltid ställa till det…
världens kanske största klump i magen, det sista jag vill är att det ska vara såhär…

 
höstdeppar – jag som älskar hösten…!? / s

som en fågelunge…

klockan närmar sig halv tolv… torsdagskväll… natt för vissa…
men jag sitter uppe kan inte sova än vilket fall…

funderar, tänker, grubblar (min favorit göra)!
önska jag inte gjorde de så mycket, blir ju bara jobbigt i längden…
de som ena sekunden känns bra förändas så snabbt, tänk att man kan börja tvivla så snabbt, på något man innan va så säker på…!?
önska ”han” gjort vårt hjärta lite större o hjärnan lite mindre… tycker om ljudet från pumpen mycket bättre än tjatandet från den där i huvudet…

jag tittar ner på fötterna men ser inte riktigt va jag står, jag vet inte ens om jag har fötterna på jorden för ibland känns det verkligen som om jag svävar…
de är en härlig känsla men jag är som en fågelunge som nyss kläckts ur sitt lilla ägg, tar mina första vingtag, jag faller och stutsa mot marken, det gör ont ibland… förstår du vad jag menar…!?
eller förlåt… hur skulle du kunna veta om jag inte själv förstår =) suck!!
jag är hopplös, jag vet…
johan vet =)

bäst jag går o lägger mig innan jag fastnar här…

 

one step at a time… / s

bita i det sura äpplet…igen!

igår va jag i ljungby city!!
hälsade på herr o fru persson/martinsson…!
kollade in deras nya lägenhet, en jättemysig trea…!!
sen gick vi på ”stan” käkade lite sen kikade vi på hockey…
tack för igår fia =)
3-1 till troja!

 

är så less på detta…
försöker förstå vad problemet är, försöker fatta vad JAG!? gjort…!?
är väl bara att bita i det sura äpplet…

 

hoppas någon tycker detta är kul för det gör inte jag… / s

otillräckligt…

 vad gör man när ens allt inte är tillräckligt…!?

vad gör man när försöka inte duger…?

 

ge upp!?

 

ingen är perfekt – inte ens du… / s

vill inte falla…

hej…
ingen ovanlig syn att de är mulet ute…
känns som om solen nästan gett upp, i alla fall idag…
känns som om det är ett omöjligt uppdrag för solens strålar att tränga igenom dom gråa tunga molnen…
lika hopplöst som de är att nå fram till dig…

det är inte kallt ute men de är något som känns kyligt…
eran tystnad stör mig inte den gör mig bara starkare…
det är inte jag som står kvar på perongen, det är ni, jag sitter i tåget…

finns bara en sak som får mig ur balans…
men den här gången vill jag verkligen inte falla…
men känns som om jag går på en tunn tunn tråd, jag förstår inte hur den kan vara så stark trots att den är så tunn så att jag knapp ser den…!?
vågar inte titta ner för står du där fallar jag…

 

låt mig klamra mig fast vid tråden… / s

jag har bestämt mig!

trodde aldrig det skulle vara så tufft att ta ett sånt här beslut men det kan vara ett av de svåraste jag någonsin tagit!
ni kanske tycker jag är löjlig o det är jag kanske med men det finns mycket som strular till det…
innan såg jag bara det som var jobbigt, allt jag var trött på, saker som gjorde mig ledsen…
jag lixom förträngde allt det som ändå faktiskt var riktigt bra!
nu ju närmre beslutet o resan jag kommer inser jag helt plötsligt hur svårt det är att lämna allt…

men tingsryd kommer vara sig likt o ”alla” ni kommer vara där när jag kommer tillbaka…
dom som inte är det hade inte heller varit där om jag stannat…

men en sån här möjlighet kan jag inte tacka nej till, gör jag det kommer jag ångra mig för resten av livet… känns det inte bra är det bara att åka hem igen…
men jag har haft ångest o kommer nog ha till den dagen jag verkligen åker…

för jag har bestämt mig…

jag åker…

 

hoppas du förstår hur svårt det var… / s